tilde

Och så var det bara tio dagar kvar och jag vet inte riktigt om jag skriva något djupt inlägg om hur konstigt det känns och hur ensam jag kommer känna mig, när vi väl står där ute och man märker att nu, nu är man ensam. (Har bestämt mig nu och det blir ett sånt där jobbigt djupt inlägg och du behöver verkligen inte läsa)

Nu är tiden då man inser det dax att blicka framåt och släppa tryggheten som vi tillsammans har byggt upp under de senaste åren. Att säga att allt har varit perfekt är att ljuga - men enligt mig har dem varit så nära perfekt som det går att komma. Men att veta att det faktiskt tar slut hugger lite i hjärtat. Jag känner mig inte redo än. Jag känner mig fortfarande som en liten fågelunge som inte än har lärt sig att flyga, fast måste nu göra det för att överleva.

Den 5 Juni är både sorgen och glädjens dag. Jag vet att vi kommer ses, men tanken att det aldrig kommer bli på samma sätt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera.  Att jag bytte till er klass redan i 1an är bland det bästa jag har gjort, för ni har hjälpt mig att utvecklas till någonting jag tidigare inte trodde var möjligt, och för (bland annat) det älskar jag er för. Tacktacktack för att ni alla finns.

Johan Thurfjell

Förlåt för den usla uppdateringen men har verkligen inte suttit vid datorn alls de senaste dagarna
mennnnn det SKA förbättras, lovar. Pussss!

Egentligen vill jag bara sova, sova bort min dumma förkyldning men den verkar hålla sig kvar ändå, fast jag praktiskt taget bor i sängen. En kram skulle jag också behöva för min nässpray är slut och jag vet inte hur jag ska överleva natten utan den.

Foto: Ryan Aylsworth

Fortfarande alldelens för sjuk för mitt eget bästa. Palla.
Har heller inte ätit i princip någonting på fyra dagar.
Hoppas ni mår bra iaf, puss

Har på riktigt haft en av de värre nätterna i mitt liv.
På grund av hög feber och en brutal värk i hela kroppen har jag varit vaken (minus en halvtimme mellan halv sju och sju) sen tre i natt. Går inte att beskriva i ord hur sliten jag ser ut, blä. Har dock hittat räddningen för värken i kroppen: Citodon. Love it. Den gör att jag orkar leva, iaf lite.

Är dock väldigt orolig eftersom vi har redovisning av vårt projekt på onsdag och har man 39.2 grader feber borde man inte gå i skolan. Men samtidigt kan jag INTE missa det.

Hur som helst, tycker lite synd om mig själv faktiskt.
Puss & tack för alla fina kommentarer i förra inlägget :*

(hedi slimane)

imorse när jag vaknade hade jag 44 olästa meddelanden på mobilen
jag älskar dig

en månad
jag dör

hejdå